Nu har jag varit vaken i två timmar, vaknade när Jonas rusade ur sängen för att kräkas. Sen hörde jag honom säga ''fan också'' mellan kräkningarna. Då hade vi exakt samma tanke han och jag en stund där. Själv sitter jag och är vrålhungrig men vågar inte äta något för då skulle jag ju få något att spy upp när det blir min tur. Fast eftersom jag är så hungrig så blir jag illamående på grund av det också. Nä-ä vilken skitdag. Jag som önskade att få gå nere på stan, barnfri, med Jonas och umgås med alla vänner. Aldrig får man vara riktigt nöjd.